Insemination hemma, så går det till

Att göra en insemination hemma innebär att du/ni själva för upp spermier i slidan vid ägglossning, med hjälp av en plastspruta eller slang. Spermierna kan komma från en donator/medförälder/vän eller någonting mittemellan, beroende på hur just er familj och överenskommelse ser ut. Här finns information om hur ni går tillväga om ni ska genomföra en insemination hemma. Vilka saker ni bör tänka kring och vad ni behöver ordna rent praktiskt.

Blodprovtagning och undersökningar inför inseminationen

Även om du/ni gör en insemination hemma kan du/ni ha kontakt med vårdgivare, exempelvis MVC (mödravårdscentral), gynekolog eller kurator, inför inseminationen. Det kan exempelvis handla om att få prata om hur ni gör rent praktiskt, vad ni bör tänka på innan eller diskutera igenom vilka roller ni ska ha och vilka förväntningarna är hos alla inblandade.

Innan inseminationen bör både den som har spermier och den som har livmoder och ägg testa sig för hiv/sti (sexuellt överförbara infektioner). Ett hiv-test visar bara om en person hade hiv för cirka sex veckor sedan. När ni gjort ett test för hiv bör ni därför vänta sex veckor och göra ytterligare ett test. Under denna tid bör endast säkrare sex praktiseras. Det kan även vara bra att samtidigt testa sig för andra könssjukdomar, t.ex. gonorré, klamydia, syfilis, hepatit B och C, vilka kan påverka möjligheterna att bli gravid och vilka bör behandlas innan graviditet. Hepatit och hiv som är obehandlad kan också överföras till ett barn vid graviditet, förlossning och amning. Kontrollera även att den som skall bli gravid är immun mot röda hund (Rubellaimmunitet) innan graviditet. Detta kontrolleras med ett blodprov. Om den som skall vara gravid inte är immun rekommenderas vaccination mot röda hund (Rubella) innan försök till graviditet påbörjas.

Vissa väljer att göra en fertilitetsutredning innan inseminationsförsöken påbörjas eller efter ett antal försök som inte resulterat i graviditet. En gynekolog kan genomföra olika undersökningar för att fastställa om det finns några medicinska hinder att bli gravid. Även om inseminationen inte sker på klinik finns det inget som hindrar vården att hjälpa dig/er med undersökningar och blodprovtagning inför en insemination hemma. Personen med livmoder kan exempelvis göra en gynundersökning med vaginalt ultraljud, undersöka hormonnivåer och göra en ultraljudsledd spolning av äggledarna för att undersöka om de har fri passage, se Fertilitetsutredning (länk). Personen med spermier kan få hjälp med att undersöka spermiernas kvalitet.

När sker ägglossningen?

För att en befruktning ska vara möjlig måste man inseminera i samband med ägglossningen. Detta betyder från ett par (ca tre) dagar innan ägglossning till senast ett dygn efter. Spermier kan leva och befrukta ett ägg i äggledaren i ca fem dagar. Ägget är befruktningsbart ca 12-24 timmar efter ägglossning. Detta betyder att det är bättre att inseminera lite innan än lite efter tänkt ägglossning, om man måste välja en tidpunkt. Du kan få koll på din ägglossning genom att föra dagbok över när du har mens och utifrån detta räkna ut när din ägglossning infaller, vilket brukar vara i mitten av menscykeln, dvs mitt emellan två menstruationer. De flesta ägglossar 14 dagar före nästa menstruation.

Ägglossningen kan dock ibland variera från gång till gång och från person till person och ett sätt att mer exakt få koll på ägglossningen är att köpa ägglossningstest som ger utslag i samband med ägglossning. Det fungerar på liknande sätt som ett graviditetstest, att du kissar på en sticka varje morgon, och när stickan ger utslag (blir positivt) kommer ägglossningen inträffa inom 24-36 timmar. Det är därför bra att inseminera samma dag som man får positivt ägglossningstest och/eller dagen efter. Även om ägglossningstesten ger tydligt resultat för de flesta kan det vara bra att också lära känna sin egen kropp och lära sig tecken på ägglossning eftersom inget test är exakt. För vissa gör det ont vid ägglossningen, flytningarna/sekretet i slidan kan ändra konsistens (ägglossningssekretet liknar äggvita, dvs är genomskinligt och något segt och kan ge en lite ”hal” känsla) och vissa får ökad sexlust.

Hur gör vi rent praktiskt?

Att placera spermier i slidan med en spruta eller slang kräver vissa förberedelser men är relativt lätt. Ni behöver en plastspruta utan nål, exempelvis en medicinspruta för barn från apoteket kan fungera (om den inte har breda kanter längst fram), och/eller en tunn plastslang, samt något att förvara spermierna i. Spermierna kan förvaras i en burk, en kondom (obs se till att den inte har någon spermiefientligt beläggning) eller liknande men det viktigaste är att de håller kroppstemperatur. Om de måste transporteras innan de insemineras kan de förvaras i exempelvis armhålan under resan. Det bästa är om spermierna kan användas så snart som möjligt, efter en timme utanför kroppen försämras möjligheterna till en graviditet. Om spermier förvaras i en kondom är det viktigt att kolla upp så att denna kondom inte innehåller spermiedödande medel. Spermierna förs sedan upp i slidan med hjälp av sprutan eller slangen. Det är viktigt att försöka få spermierna så långt in som möjligt i slidan. Livmodermunnen, som spermierna sedan själva tar sig in igenom, ligger i bakre/inre delen av slidan.

Vart kan jag vända mig om jag vill veta mer om heminsemination?

I Stockholm finns Mama Mia Söder, en barnmorskemottagning där du kan få rådgivning och stöd när det gäller frågor om insemination hemma. Storkkliniken i Danmark erbjuder också rådgivande samtal inför en heminsemination. Under det samtalet kan praktiska, känslomässiga och juridiska frågor diskuteras. Samtalet kan göras på kliniken eller via telefon och kostar pengar.

Senast uppdaterad: 24 mars, 2017
Skriven av: Veronica Hulthén, redaktör hbtqfamiljer.se
Faktagranskad av: Lotta Andreasson Edman , barnmorska, Mama Mia Södermalm
Marisol Pineda , ST-läkare, Kvinnokliniken Södersjukhuset
Camilla Stenfelt , specialistläkare gynekologi/obstetrik, Fertilitetscentrum Stockholm

Har du frågor om denna text? Hör gärna av dig